Coraline

Storyn

Storyn kommer från Neil Gaiman, mest känd för sin Sandman-serie (som jag, överraskande nog, inte läst) och som också har producerat Stardust (mycket mysig film) och Beowulf (skitfilm). Jag har inte läst boken, men funderar på att beställa den tillsammans med en del andra av hans verk. Filmen, och boken, handlar om Coraline, en tjej som är nyinflyttad i ett stort gammalt hus tillsammans med sina upptagna föräldrar. Hon försöker roa sig själv, och finner en liten dörr i ett rum som visar sig leda till en spegelvärld av hennes liv. Allt verkar vara bättre där, åtminstone på ytan. Inte helt oklassiskt koncept och liknar historier som böckerna om Narnia, Alice i underlandet eller till och med vår klassiker Nils Karlsson Pyssling. Trots detta så är storyn välbalanserad och även om den är förutsägbar så fångar den en och håller filmen spännande.

Skådespelare

Jag tycker det är svårt att ge betyg till skådespelarna i en animerad film, för jag tycker inte dom kommer till sin fulla rätt. Visserligen är det inga stjärnskådisar vi talar om här. Dakota Fanning är rösten till Coraline och även om jag gillade henne skarpt i Push så har hon ju varken märkvärdig röst eller talang så det lyser igenom i en sådan här film (till skillnad från till exempel Dustin Hoffman i Kung Fu Panda, där rösten gör hela karaktären). Jennifer Saunders, som var rösten till Fairy Godmother i Shrek 2 och är mest känd från den brittiska komediserien Absoluetly Fabulous, är rösten till en av de två grannarna, och det märkte jag inte när jag såg på filmen, vilket är synd för hon har ändå en väldigt speciell stil. En liten fotnot är att Coralines pappa spelas av John Hodgman, som spelar "Hello, I'm a PC" i Apples reklamfilmer. Bäst jobb gör nog dock Teri Hatcher som spelar mamman och även filmens antagonist. Det är något otäckt i den presentationen, i båda rollerna, som jag tyckte fungerade väldigt bra.