Lever du i morgon?
2009-11-24 - döden
Ursäkta för den deprimerande rubriken, men jag läste nyligen något som tog väldigt hårt. Andreas Leijon skrev detta på sin Twitter:
Jag vet inte vem "just_tea" är, men länken går till en nyhet på Aftonbladet om en bil som sladdade och krockade med en buss. Det var tre personer i bilen, och modern och dottern avled i bilen medan den sjuåriga sonen överlevde och hans tillstånd ska vara stabilt men ändå allvarligt skadad. När jag läste detta så blev jag så oerhört tagen av det. Går man in på just_tea's sida på twitter så kan man läsa detta:
Som handlar om hur hon ska åka norrut i helgen, och olyckan skedde utanför Dorothea. Sådant här får mig alltid att tänka så existentiellt. Olyckor som dessa sker dagligen och det kunde lika gärna ha varit jag eller någon i min närhet. En gång för länge sedan så tänkte jag, ståendes i duschen, hur det skulle vara om Tina och barnen omkom i en bilolycka och jag har förmodligen en väldigt stor inlevelseförmåga i vissa fall för även då tog det otroligt hår
Vilket hål skulle jag lämna efter mig? Vilka bilder på Facebook skulle framkalla tårar hos dom som jag lämnar bakom? Vilka meddelanden på Twitter skulle skära djupt? Twitter och Facebook har idag rutiner för hur dom hanterar dödsfall och borttagande av konton, vilket behövs med tanke på hur mycket av våra sociala fingeravtryck som sparas digitalt idag. Bloggar, hemsidor, foton, filmer och allt som vi dagligen delar med oss av till massor av människor vi känner i olika utsträckning. Allt som definierar oss på olika sätt. Alla korkade saker vi skrivit, alla arga email vi skickat. Allt som kommer finnas där tills någon tar bort det, allt som kommer påminna om oss.
Jag påstår inte att vi delar med oss för mycket, inte alls. Men det vi hela tiden sprider ut skulle resonera tusenfalt om något sådant här skulle hända. Saker som just_tea lagt upp som skojiga bilder blir helt plötsligt oerhört sorgliga monument över henne och hennes dotter.
Ursäkta om jag drog ned ditt humör, men jag har en förmåga att falla ned i sådana här hål ibland. Jag fällde en lite tår i natt när jag läste meddelandet på Twitter, och jag storbölade den dagen i duschen. Jag tror det kan vara nyttigt att ibland reflektera över sådana här saker, och även om man inte ska leva varje dag som om det vore ens sista så tycker jag att sådant här ger ett lite annorlunda perspektiv på ens vardag.
Mer i Webblog
First Person en frklaring
Atlasblogg
Tandvrk
Lever du i morgon
Coraline
Borderlands
Verandan nstan helt klar
Fjällkaffe
1/20 DeLorean Time Machine
Caso Outdoor Cooler
Minikyl Coca Cola
Verktygsvagn med verktyg, 161 delar
CSS filters for background images
Huset ommålat!
Skiss för tatuering
Spelbordet klart
Laser cutting my Myst Island
We Can Do It
Batwing
Elsa
Skaffat husbil
Foton på bilen
Remarkable 2
Ny espressomaskin!
Porträtt av Emma
AtlasCMS och rådande krissituation
Ny bil! Ford Mustang Mach-E GT
Spelbordet, igen
Ny bil beställd
Två månader med Keto
Spelbord v3
Mechanical Age map
More shading and water
Första månaden med Keto
Keto
Fotosession: Tabitha
Utebelysning
Återvinningsskåp
Måla om huset
Byggt hylla till vintunnorna
Dodge RAM
Inline-redigering
Drömmen om ett spa
Dags för carport
Survey Island, what is happening?
Golvprov
Gillestugan uppdaterad!
Spelbord v2
Tre billyhyllor blir två
Gymkort
You can't take the sky from me
Högtalare klara!
eklundh.com tar ned skylten
Högtalare bestämda!
Uppgraderingar biorum
Lord of the Rings-maraton
Ergonomiskt som tusan!