Jag har stora problem med min kroppsvärme. Men till skillnad från många andra som också anser sig ha problem med sin kroppsvärme yttrar sig mina problem med att jag alltid är varm. Många som har problem med sin kroppsvärme skulle förmodligen avundas det förståss, men jag själv tycker att det kan vara riktigt jobbigt.
På vintern kan jag bara ha t-shirt och rock på mig, aldrig en extra tröja eller ens halssduk (har bara en scarf runt halsen). Så fort jag kommer in i en affär eller så efter lunchen så blir det 800 grader varmt (du kan lita på mig, du kan lita på mig). Jag svettas och kan inte tänka klart. Bredvid mig står Emil med sju lager kläder på sig och tycker att det är behagligt. Så man kan må illa.
Detta leder förståss till att jag har för LITE kläder på mig till vardags, vilket i sin tur leder till att jag blir förkyld oftare. En ond cirkel. Så när jag ojjar mig över min förkylning så anser Tina att jag ska ta på mig mer kläder. För att vara på den säkra sidan så gör jag det när jag åker ner till affären en snabbis. Varm jacka, extra tröja och stor halsduk... Kommer tillbaka efter en tio minuter, illröd i ansiktet och flämtandes "ge mig luft...en kall dusch... vad som helst". Det går helt enkelt inte.
Sen finns det ju en hel del andra nackdelar. Vi var ju i Thailand förra året, och där blev det mellan 35-40 grader varmt. Jag var bokstavligt talat döende då. En angenäm pärs dock, då Thailand är ett underbart land. Och sen var det ju sällan långt till vatten.
Nej, visst har det sina fördelar med att sällan frysa, men ibland är det en plåga.
