Dubbelgångare

Usch, det finns tydligen ngn som ser ut precis som jag här i stan, ja stackars kille kanske ni tänker... Men jag har själv inte träffat honom, Västerås är ju en sån otrolig metropolis...Jag satt ensam hemma och tråkade för någon månad sen, blev hungig och besätmde mig för att gå ner på stan och äta, och hamnade till slut på krogen, stående ensam i ett hörn med en öl och ett fånigt leende, då kommer det fram en kille som säger "Jonas? Tjena..!" (Ja, killen HETER till och med samma som jag) och jag säger ngt i stil med "Uhm... ja, hej, känner jag dig?", killen ser frågande och beskyllande ut, men det övergår i tveksamhet och han frågar om inte jag gick i den och den klassen och sånt, nej svarar jag, du har nog tagit fel på person. "Ni är SKITlika isåfall, JÄVLAR" Han skrattar och går sin väg. Fyllo tänker jag och smiter ut genom ytterdörren.Utav någon anledning så går jag in på en annan krog, Baton Rouge, heltrevligt ställe med en pub där man kan sitta ner lugnt, jag hade med mig en bok (Liftarens Guide till Galaxen) och tänkte läsa lite... Men blir genast påhoppad av någon vid bordet bredvid, "Jonas?? Tjeeena!". Jag har ingen aning om vem det är och ser lite helfånig ut när jag säger "heeej...??" Hans ansiktsuttryck övergår dock fortare i tveksamhet och frågar "Visst heter du Lundgren i efternamn" eller något sånt, jag berättar att så är inte fallet, och att han måste ha tagit fel på person, och att han är den andra ikväll. Han ursäktar sig, är dock inte riktigt lika full som den andra, men gör fortfarande en anmärkning om att vi är sååå lika. Huga tänker jag, vad ÄR det här? Twilight Zone? Jag har bott i den här staden i 23 år och ngt liknande har aldrig hänt förut.Sen var det på Arosfestivalen, jag är på väg hem men skuttar glatt in på McDonalds för att äta en bit innan, träffar min förra flickvän.. och min förr-förraflickvän där, så jag sätter mig ner o snackar med dem medans jag stoppar i mig en stycken BigMac. Efter en stund så säger en av tjejerna som jobbar där som håller på och städar undan lite "Träffade du dina kompisar förra helgen", med dressing hängandes från mungipan måste mitt förvånade uttryck vara genomgående. "Va? Vadå?" säger jag, hon försöker påminna mig om förra helgen, på studenten, hur jag hade setat här och varit arg på mina polare som försvunnit och setat och berättat om min egen student... "Nej, ledsen, det var inte jag, jag satt hemma och lät bli att ha något socialt liv förra helgen", men hon insisterar att det var jag och att hon är hundra procent säker.Så någonstans går det omkring en person som ser ut som jag men uppenbarligen har mer socialt liv än jag, hoppas han inte förstör mitt rykte bara... Sen är jag faktist förvånad att det finns två som kan se ut som jag, stackars kille kanske ni tänker...