Logga in
Facebook
Twitter
Google+
E-post
Tomten Efter att jag läste det du skrivit hä... 2009-12-17
Lever du i morgon?
Ursäkta för den deprimerande rubriken, men jag läste nyligen något som tog väldigt hårt. Andreas Leijon skrev detta på sin Twitter:
Jag vet inte vem "just_tea" är, men länken går till en nyhet på Aftonbladet om en bil som sladdade och krockade med en buss. Det var tre personer i bilen, och modern och dottern avled i bilen medan den sjuåriga sonen överlevde och hans tillstånd ska vara stabilt men ändå allvarligt skadad. När jag läste detta så blev jag så oerhört tagen av det. Går man in på just_tea's sida på twitter så kan man läsa detta:
Som handlar om hur hon ska åka norrut i helgen, och olyckan skedde utanför Dorothea. Sådant här får mig alltid att tänka så existentiellt. Olyckor som dessa sker dagligen och det kunde lika gärna ha varit jag eller någon i min närhet. En gång för länge sedan så tänkte jag, ståendes i duschen, hur det skulle vara om Tina och barnen omkom i en bilolycka och jag har förmodligen en väldigt stor inlevelseförmåga i vissa fall för även då tog det otroligt hår
Vilket hål skulle jag lämna efter mig? Vilka bilder på Facebook skulle framkalla tårar hos dom som jag lämnar bakom? Vilka meddelanden på Twitter skulle skära djupt? Twitter och Facebook har idag rutiner för hur dom hanterar dödsfall och borttagande av konton, vilket behövs med tanke på hur mycket av våra sociala fingeravtryck som sparas digitalt idag. Bloggar, hemsidor, foton, filmer och allt som vi dagligen delar med oss av till massor av människor vi känner i olika utsträckning. Allt som definierar oss på olika sätt. Alla korkade saker vi skrivit, alla arga email vi skickat. Allt som kommer finnas där tills någon tar bort det, allt som kommer påminna om oss.
Jag påstår inte att vi delar med oss för mycket, inte alls. Men det vi hela tiden sprider ut skulle resonera tusenfalt om något sådant här skulle hända. Saker som just_tea lagt upp som skojiga bilder blir helt plötsligt oerhört sorgliga monument över henne och hennes dotter.
Ursäkta om jag drog ned ditt humör, men jag har en förmåga att falla ned i sådana här hål ibland. Jag fällde en lite tår i natt när jag läste meddelandet på Twitter, och jag storbölade den dagen i duschen. Jag tror det kan vara nyttigt att ibland reflektera över sådana här saker, och även om man inte ska leva varje dag som om det vore ens sista så tycker jag att sådant här ger ett lite annorlunda perspektiv på ens vardag.
-
-
Sandman Jag håller givetvis med dig att mycke... 2009-12-17
Jag håller givetvis med dig att mycket av de avtryck man lämnat kan utgöra både tröst och minnen för nära och kära, men det får mig ändå att tänka på saker man skrivit och gjort på sådana här publika ytor. Tack för dina ord, och hoppas er jul blir lika trevlig :)
-
-
Glejs Som man fläker ut sig på internet ida... 2009-11-25
Som man fläker ut sig på internet idag så kommer man väldigt tätt inpå andras liv. Men man ska aldrig ta något här i världen för givet.
Jag är lite besatt av att följa tragedier via tråden "veckans brott" på Flashback-forumet.. Massor av insider-information och länkar till drabbades sidor på nätet etc.. Vissa inlägg har fått mina ögon att tåras, t.ex. "alkisen Valle" som blev knivhuggen till döds på ett torg i Halmstad. En gammal vän till honom skrev ett så värmande inlägg, verkligen jättefint.
Jag finner det helt klart underhållande att spåra upp info om människors livsöden, samtidigt som det är så oerhört tragiskt.. -
Tina Kanske ska man inte leva varje dag so... 2009-11-24
Kanske ska man inte leva varje dag som om den vore den sista, det skulle bli alldeles för deprimerande. Men en rätt bra väg är att leva livet och inte bara låta dagarna gå. Att öppna ögonen även för det lilla. Se saker som man vet att man senare kommer att sakna. Ge av sig själv och ta emot av andra.
Jag älskar dig!
Logga in
Registrera dig
Svara
Kommenterar som gäst
Sandman
Programmer, graphics artist, painter, photographer and tons of other stuff. I am the creator of the content management system Atlas. Follow me on Twitter
Webblog
Visa allaCopyright 
1996-2013
1996-2013
"Hej tea's lillebror här, avregistering av denna "sida" sker ikväll...sry"
För att lite senare ändra sig och skriva:
"...tea's lillebror avvaktar med avregistrering av sidan...."
Detta satte jag i samband med att du skrivit:
"Saker som just_tea lagt upp som skojiga bilder blir helt plötsligt oerhört sorgliga monument över henne och hennes dotter."
Jag har själv förlorat en nära anhörig (min mamma) och tycker det är jättekul varje gång jag ser något hon skapat (skrivit, ritat eller tillverkat) och som är ett avtryck av henne, ett spår hon lämnat kvar i den här världen. Hon anammade aldrig nymodigheter(? :-) som att göra hemsidor och twittande låg fortfarande flera år fram i tiden när hon dog men jag skulle gärna ha tagit del av sådant också om hon hade. Jag var förvisso 20 när min mamma dog och hade hunnit lära känna henne väldigt väl även som en vuxen person men jag kan tänka mig att just_tea's lille sjuårige son kommer att vara evigt tacksam om de låter de avtryck hon lämnat på nätet vara kvar så att han kan se och läsa det när han blir äldre och försöka komma närmare sin mamma, vem hon var och hur hon tänkte, när han blir äldre.
Och att gråta kan vara en fantastisk lättnad ibland Sandman och jag tycker det är jättebra att du också tycks vara väldigt empatisk av dig och ha lätt för att sätta dig in i andra människors situation. Jag är stor, hård och fyrkantig till mitt yttre men kan precis som du översköljas av känslor av sorg och nästan känna saknad i andras ställe över människor jag inte ens kände när jag läser sånt här.
Jag tror att "dagens samhälle" (som man så ofta ojar och beklagar sig över :P) skulle vara mycket trevligare och gemytligare om ämnet "Empati" fanns på schemat i grundskolan.
Ha det riktigt bra och jag hoppas att du och din familj får en riktigt god jul med alla nödvändiga attribut för att ni alla ska få känna er som barn igen :)