Jag har misslyckats igen, eller kanske inte, jag hoppas inte, men risken finns. Jag slutade röka för över två månader sen, det gick jättebra, motivationen kom ifrån att jag hade köpt en dator via jobbet och dom skulle dra X antal kronor från min lön. Jag skulle bar ha haft råd om jag slutade röka, så jag slutade. Det gick ganska bra i början, motiveringen var perfekt och allt kändes bra, rent moraliskt alltså, fysiskt mådde jag surströmming.
Till och med att gå ut på krogen var helt ok, jag drack öl och allt möjligt skojigt, och inte en ciggarett, det var så bhra så. Tills jag, på Arosfestivalen, fick en ciggarett av en kompis. Yr som fan blev jag och kommer inte ens ihåg varför jag inte tackade nej. Sen var det midsommar och sen var karusellen igång, nu är man igång och dealar med sin kropp. Visst jag ska sluta röka igen, efter den här ciggaretten, säger man när man fått sitt sug tillfredsställt och allt känns bra, sen går det några timmar och man skulle kunna riva tegelväggar för att få tag på röka.
Men för att hålla modet uppe så anser jag mig inte ha börjat igen, utan är nere i en svacka av missmod. Jag ska börja sluta röka igen, jag lovar. Jag måste.
Gud vad bra rökare är på att skjuta upp.
