Kriget
2009-03-31 - längtan, kärlek
0
Maskingevären dånar utanför. Pojken som ville vara man skrev med darrande händer på ett brev till sitt hjärta. Bläcket suddades ut av tårarna som regnade från hans himmel. Han var rädd och ensam i skyttegraven. Han grät för han ville hem, till tryggheten. Men han behövde vara modig - han behövde stå upp för sig själv.
Han måste blunda för att inte dö, han måste hålla för öronen för att hans hjärta inte ska höra kriget som pågår. Där ute staplas liken på hög. Han vet att han redan ligger där, för så fort han släpper taget och rusar ut där kommer han stupa. Han vet att hans blod kommer måla vackra mönster på marken utanför.
Han frågar varför, vad förde honom hit. Han söker en hand i mörkret. Han vet att lede fi kommer hitta honom om han inte flyr, han vet att hans hjärta kommer höra maskigevärsknallret så fort han exponerar sin nakna hud och blodet kommer flyta i floder. Han är så rädd och darrar där han ligger på golvet.
depressingjpg
Han minns flykten, flykten från det han trodde var fiendeland. Flykten från rädslan och sorgen. Han minns hur han sprang och sprang. Han minns att han såg allt i en tunnel och sökte ljuset man förlorade bara sig själv. Han minns hur andfådd han var, hur han hostade blod och spyor där i mörkret.
Hans händer darrar fortfarande och hittar inga mönster. Dom har inget djup och han håller dem framför sig och kan knappt se dem - kan inte känna dem. Dom är bara kött i luften, allt har dragits in, periferin försvinner. Allt söker sig till knuten i hans bröst där hjärtat darrar inför bomberna som faller.
Han ser barnen som ligger döda på gatorna, han ser salarna som bara är ruiner. Kyrkklockor som slutat slå och moln som fallit till marken. Han känner vibrationerna från jordskalven som klöv hela världen i två bitar. Och molnen på marken gråter som aldrig förut.
Han vill göra alla söndagar till lördagar igen. Han vill vrida tillbaka tiden till innan kriget, han vill hitta spår i sanden som skvallrar om vägen till himlen, där maskingevären är blommor i håret, där bomberna är sånger för barnen när dom ska sova. Där bajonetterna är fingrar som dras genom håret.
Mer i Historia
Krypskytten Fyrtorn i universum Trollen och mnen Kriget Sista frden