I en bok som jag har fått av Tina som heter "Att bli pappa" eller något sådant så står det att man inte, som far, ska satsa på att bli världens bästa pappa, för det blir man ändå inte.
Vad är det för rutten inställning?
När jag gick på RMI Berghs så var det en, väldigt klok, person som förklarade vad han ansåg om målsättningar i livet och framförallt i det kreativa arbetet förståss. Det är lika enkelt som det är sant; Man ska alltid sikta högre än vad man kan hoppas uppnå. För att uppnå 100% måste man sikta på 150% för om man bara siktar på 100% så når man sällan så högt. Detsamma gäller nog alla former av prestationer. Om löparen vill springa 100 meter på 10 sekunder så kanske han springer det på 12, men siktar han på 8 sekunder så kanske han kommer ner i 10. Om man pressar sig själv till stordåd så blir resultatet oftast åtminstone magnifikt.
Jag SKA bli världens bästa pappa, så det så!