Jag har ägt dator i större delen av mitt liv. Jag var den första i min bekantskapskrets att få en Amiga, framför vilken jag spenderade otaliga dagar och nätter med att spela allsköns spel och piratkopiera ännu fler för att fylla ännu mer dagar.
På den tiden gillade jag spel, slukade dem alla hela. Bara det rörde sig på skärmen när jag drog i min Tac2:a så var jag nöjd. Visst fanns det spel som var bättre än andra som tillägnades ännu mer tid, men på den tiden så var jag inte alls speciellt kräsen och det mesta var skoj.
Åren har gått och mitt intresse kan påstås ha svalnat. Vid en snabb analys av det så kanske nån skulle säga att jag vuxit ifrån det. Och jag har alltid varit böjd att hålla med.
I vår familj så skaffade vi aldrig någon PC, utan Macinotsh. Jag saknade aldrig möjligheten att spela eventuella spel som kom till PC och inte till Mac, utan spelade överhuvudtaget inte så mycket spel, och när jag gjorde det så stod Amigan fortfarande till tjänst.
1991 så insåg jag dock att den snabba analysen har varit otroligt felaktig. Då släpptes nämligen Myst. Min far hade hört talas om det och fick tag på det snart nog. Det släpptes faktist till Macintosh först om jag inte missminner mig (var ju gjort på en Mac.)
Jag var väl inte fylld av förväntingar precis, men nyfikenhet har jag alltid besuttit en stor mängd av, så efter installationen så startade vi spelet.
Det vore lögn att påstå att vi förstod något till en början. Uppenbarligen så handlade det om en bok... och så föll man... och helt plötsligt så stod man på en kaj. Jaha?
Jag var väl inte fylld av förväntingar precis, men nyfikenhet har jag alltid besuttit en stor mängd av, så efter installationen så startade vi spelet.
Det vore lögn att påstå att vi förstod något till en början. Uppenbarligen så handlade det om en bok... och så föll man... och helt plötsligt så stod man på en kaj. Jaha?
Efter tio minuter av upptäckande via klickande medelst hasning så var det första som slog en den otroliga grafiken. Detta var alltså sex år efter att Amigan släppts och 256 färger i ett spel vara bara det en enormt fantastisk grej. Fanns till och med få DOS spel som på den tiden kunde skryta med något sådant.
Myst, som spel, består av bilder som man kan klicka på. Medans det konceptet kan låta otroligt osexigt så har bröderna Rand komponerat spelet tillsammans med musik, bild och story som förklarar varför det är världens mest sålda datorspel.
Idéen är att du är ensam i den här världen du har hamnat i, du vet ingenting om vart du är eller ens varför du inte vet det. Det enda du kan göra är att försöka ta reda på det.
Idéen är att du är ensam i den här världen du har hamnat i, du vet ingenting om vart du är eller ens varför du inte vet det. Det enda du kan göra är att försöka ta reda på det.
Det visade sig att jag inte vuxit ifrån spel, utan blivit mer kräsen helt enkelt. Myst var precis vad jag behövde. Över åren har Riven, Myst II släppts och nu senast Exile, Myst III och jag har följt varenda spel och älskat dem alla.
Myst är förmodligen den "virtuella underhållningen" som givit mig mest, förutom Star Wars förståss. Myst är ett sådant helhetskoncept, så genialt och så uppslukande att det är svårt att förklara för någon som inte spelat eller inte är intresserad.
