Har ni tänkt någon gång på köttfärssås? Det är en rätt rolig rätt, ja och god också för den delen. Men det roliga består av besattheten svensken har av den här rätten.
Vi svenskar är ju annars rätt ödmjuka när det gäller matlagning, och är snabba att tvivla på våra matgäster när dom säger att maten var god. Vi tvekar att laga till något annorlunda för osäkerheten om vad folk ska tycka om ens mat-rennäsans. Men så är inte fallet när det gäller köttfärssås, inte på långa vägar.
Den köttfärssås som vi alla lagar är en rätt svensk rätt, även om den ursprungligen kommer från spaghettins hemland. Men italienarna spottar åt våran så kallade köttfärssås och drar sig i håret när vi glatt häller ut ketchup över den. Men vi är stolta, vi har tagit åt oss denna sås, gjort något som är mer likt en gryta av den och kallar den svensk. Med all rätt.
Och varenda svensk gör den bästa köttfärssåsen. Fråga vem som helst och dom kommer idogt hävda att deras köttfärssås är en riktig pristagare. Alla svenskar vet vilka kryddor som skall i, vilken mängd krossade tomater man ska ha, hur länge köttet ska brynas och vilken färg slutresultatet ska ha.
Det skojiga är ju att det är rätt svårt att misslyckas med köttfärssås, det är ju en förhållandevis enkel rätt. Kanske är det därför svensken vågar på att påstå att man gör den bäst?
I vilket fall som helst så är det intressant att se vad folk har i sin köttfärssås; champinjoner, paprikor, lökskivor, köttbullar och jag har till och med sett sådana som har i soja (!).
Köttfärssås är också en sådan rätt där talesättet "För många kockar..." är klockent. Det kan gå vilt till i köket när kock nummer ett vill dryga ut med vitlök och nummer två är redo med tomatpurén. Men det är ju förstås väldigt roligt att något så enkelt som en maträtt kan få svensken vansinnigt engagerad.
Ni skulle smaka på min köttfärssås dock, den är super!
