Jag tycker att jag alltid strävar efter att inte säga något i ett ämne som jag inte vet något om, och tycker jag lyckas förhållandevis bra. Visst, klart det finns tillfällen då man utgår från ett faktum som man är osäker på och så vidare, men min strävan är i alla fall att veta vad det är jag diskuterar för.
Jag har dock märkt att otroligt många, speciellt journalister flödar över av åsikter, men visar inga tecken på insikt alls. Ta bara alla dessa tusen popjournalister som sågar grupp efter grupp eller rosar för den delen, inte hör man dom säga "Så här skulle dom ha gjort istället", och jag tvivlar på att de flesta vet mer om gruppen i fråga än vad som står på baksidan av cd fodralet.
Men det värsta exemplet är när man offentligt diskuterar med sin partner om vissa problem man har haft eller har. Det är ett ofelbart recept på någon-annan-kommer-lägga-sig-i-kaka. Den eller dessa personer som lägger sig har självklart redan "valt läger" dvs, valt vem dom håller på och tycker har rätt i diskussionen, och slåss för dennes del fastän det sista den personen vill är att ha hjälp av någon som inte vet mer än de tre meningar han har hört i ämnet. Där visar det sig rätt snabbt, åsikt utan insikt.
Att folk inte kan passivt sitta tyst när andra diskuterar samliv, alla ska ha en åsikt, som är baserat på deras egna, men dom vill implementera det på andra. Dom hör en diskussion om samliv och drar en paralelle med en egen erfarenhet som dom tycker överensstämmer med den som diskuteras. Dock så förstår dom inte att diskussionen inte handlar om de själva.
Jag har dock märkt att otroligt många, speciellt journalister flödar över av åsikter, men visar inga tecken på insikt alls. Ta bara alla dessa tusen popjournalister som sågar grupp efter grupp eller rosar för den delen, inte hör man dom säga "Så här skulle dom ha gjort istället", och jag tvivlar på att de flesta vet mer om gruppen i fråga än vad som står på baksidan av cd fodralet.
Men det värsta exemplet är när man offentligt diskuterar med sin partner om vissa problem man har haft eller har. Det är ett ofelbart recept på någon-annan-kommer-lägga-sig-i-kaka. Den eller dessa personer som lägger sig har självklart redan "valt läger" dvs, valt vem dom håller på och tycker har rätt i diskussionen, och slåss för dennes del fastän det sista den personen vill är att ha hjälp av någon som inte vet mer än de tre meningar han har hört i ämnet. Där visar det sig rätt snabbt, åsikt utan insikt.
Att folk inte kan passivt sitta tyst när andra diskuterar samliv, alla ska ha en åsikt, som är baserat på deras egna, men dom vill implementera det på andra. Dom hör en diskussion om samliv och drar en paralelle med en egen erfarenhet som dom tycker överensstämmer med den som diskuteras. Dock så förstår dom inte att diskussionen inte handlar om de själva.
We shall overcome
