Jag hatar att åka buss. Jag tycker inte alls om att stå och vänta på bussen i trekvart, eller trängas på den tillsammans med alla andra som förmodligen också hatar att åka buss. Jag sitter på bussen just nu, och det är skumpigt och tar lång tid. Jag är på väg till jobbet och fick lov att ta bussen då Tina skulle ha bilen.
Sen undrar man hur busschaufförer kör egentligen. Folk har ibland svårt att hålla sig kvar på stolarna och grabbar krampaktigt tag i närmsta stolpe i svängar och kurvor.
Sen får man ju inte prata på bussen, om man inte är där med en vän. Man ska sitta tyst och titta rakt fram. Ögonkontakt är strikt förbjudet och jag tror man blir utslängd om man skulle våga på sig det.
Sen får man ju inte prata på bussen, om man inte är där med en vän. Man ska sitta tyst och titta rakt fram. Ögonkontakt är strikt förbjudet och jag tror man blir utslängd om man skulle våga på sig det.
Men det värsta med bussar är att vänta på dem. Att stå ute i regn och rusk och vänta på en sex-tons plåtlåda man ändå hatar. Men det räcker inte med det. Vi bor vid en ändhållplats, vilket betyder att vissa bussar kommer in tidigt till den och blir ståendes där tills dom ska gå. Det kan ju låta jättebra eftersom det borde betyda att chansen är rätt stor att det står en buss och väntar på en när man kommer dit. Men näe, det vore ju för bra. Istället så ställer chaufförerna bussen tjugo meter innan hållplatsen och tar en paus och struntar fullständigt i att det står tjugoåtta personer och väntar på att få komma in i bussen och slippa regnet/snön/haglet/snölavinen. Nej, dom ställer sig där, stänger av motorn och går och tar en tupplur längst bak i bussen. Suck.
Nej, ge mig min bil, den står där när man behöver den, åker direkt till destinationen och spelar Thåström på stereon. Kan man vilja ha mer?
