hår...

Det var nog en två-tre år sedan jag var hos frisören senast, klipper mig själv nu för tiden. Är ju inte så noga om det inte blir rakt (för det blir det inte). Jag kan nog inte påstå att jag har mycket till frisyr, men lite struktur kanske? Kort och lite längre fram..

Tappade bort min borste runt förra julen, så det blev aldrig av att jag kammade mig. Efter nån månad började dreads-liknande saker hänga på huvudet. Redde ut det med hjälp av en sax och balsam. Och sen blev det att jag fick göra samma procedur varannan månad eller så. Men nu har jag sakffat en kam, så förhoppningsvis kan jag hålla efter oredan jag har på huvudet bättre nu. Om jag kommer ihåg att använda den, vill säga.

Jag skulle vilja säga att håret är allt. Åtminstone mitt allt. Jag hade inte varit någonting utan mitt hår ;P

Därför har jag gett mitt hår den otroligt fina färgen ädel kastanj (istället för det fula råttfärgade som det belönades med från början). Råttfärgat funkar på vissa, men inte på mig. Jag är brunhårig i själen, det vet jag

Inför ett besök hos frisörskan är det alltid ångest. Det är ångest en vecka innan klipptiden och MINST en vecka efter klipptiden. Jag har aldrig gått nöjd från en frisörsalong. Oftast ringer jag min mamma med gråt i halsen och ber henne hämta mig då jag ABSOLUT INTE kan visa mig på stan i min nya frissa. Jag har börjat ta med mig mössa, det är asbra. Tur att jag har en sån fin mössa, för då kan man ha dne jämt tills håret växt ut. Jag brukar iofs vänja mig efter en vecka och må ganska bra.

Jag brukar därför undvika frisörsalonger så länge jag kan. Så jag brukar klippa mig själv istället (då blir jag nästan alltid nöjd). Men man måste tyvärr åtminstone 2-3 gånger per år gå till frisörsalong så de kan klippa till det lite. Så man har ngt att utgå från när man klipper det själv.

Dessutom är smutsigt hår mycket finare än rent, för det mesta i alla fall. Mitt hår blir helt galet när det är nytvättat. En dag smutsigt är perfekt för mitt hår!