Varför man bör lära sig gramatik: Det var en förkyld elev som kom till skolan. "Men gå hem och sköt dig!", sa läraren. Så eleven gick hem och sköt sig. Efter ett tag kom eleven lite halvskadad tillbaka till skolan. "Men gå hem och sköt om dig!", utbrast läraren. Så eleven gick hem och sköt om sig. Sen kom inte den eleven tillbaka till skolan nått mer...

Jag gillar inte hur chatt på nätet påverkar våra ungdomar. Språket mals sönder för att vara så tangentbordseffektivt som möjligt vilket resulterar i helt horribla ord.

Ordet "det", som är ett ord som används ofta i det svenska språket, har i talsammanhang fått förkortningen "de", med stumt "t" alltså.
I chatten så har det förkortats ytterligare till "d" eftersom uttalet av "de" och "d" är detsamma.

En mening på irc kan alltså lyda "ja d e d", som korrekt tydd skall lyda "ja, det är det". Hur ska dessa personer klara av gymnasiet när dom använder sig av ett sådant misshandlat språk?

Interpunktion i text är också något som de flesta chattare saknar, man vet inte hur man skall läsa meningarna för att korrekt förstå dem. En mening kan lyda "Ja men ja ska men inte förrän imorrn så säg till då." Det är ju faktist stört omöjligt att förstå den meningen utan att först analysera den och försöka sätta in interpunktion i den i efterhand.

Ner med degenererad svenska!

Finns svenskaakademinsordlista på nätet, eller måste jag köpa en bok?? Jag är nyfiken på om ordet "fnula" egentligen är ett ord eller inte.

En lustig grej i det svenska språket:

Om man testar något nytt och vill hänvisa till det, så säger man oftast "Nej, jag tyckte inte om den här glassen". Märk väl att man uttrycker sig i dåtid om något som sker i nutid.

Om man däremot vill hänvisa till en erfarenhet som har sitt ursprung i dåtid, så säger man "Ja, jag tycker om den där glassen".

Så, en mening, som innehåller de båda meningarna skulle kunna låta så här:

"Nej, jag tyckte inte om den här glassen, jag tycker om jordgubbsglass."

Man hänvisar till glassen man -äter- i dåtid och glassen man -ätit- i nutid.

Underligt, minsann.

Visst kan man bli irriterad på alla som särskriver ord som inte ska särskrivas. Men då kan man gå in på skrivihop.nu och beställa jättebraiga röda etiketter!

Finns det något smart sätt att komma ihåg när man ska skriva ihop respektive skriva isär ord i Svenskan... jag har ganska ordentliga problem med det.

Aha! Kom på en till sak som är klurig.

Hur kan man veta när man ska använda ordet på? Pennan ligger PÅ bordet...visst jag förstår. Men hjulen sitter PÅ bilen? Men vadå? Hjulen är ju under bilen?

Svenska språket måste ju nästintill vara omöjligt för en invandrare att lära sig. Iallafall oerhört svårt då det ju inte existerar så många regler. När använder man "en" eller "ett" tex? Vid feminina respektive maskulina ord svarade min svenska2lärar-vän. Och hur vet man om ett ord är maskulint eller feminint? Beroande på om det har en eller ett framför sig...Döh...