Skaffa barn
Jonas Eklundh , 2000-07-04
Har du tankar på att skaffa barn? När tycker du att det är hög tid att skaffa barn, anser du att det är vid en viss ålder eller vid ett visst stadium i livet. Vad anser du om att förstföderskorna blir äldre och äldre? När tänker du eller när vill du skaffa barn? Diskutera detta på sandman.net!
Svar
finns inga rätt eller fel här, min farsa var 57 år när jag föddes, nu är han 80 år, den 21/12... har jag lidit, nej för min far har haft oerhört mycket livserfarenhet att ofta omedvetet föra vidare till lilla mig... jag är 23 och vill skaffa barn ganska snart, kommer jag att vara en dålig far, nej inshallah.... min systerson är 20, hans son casper föddes när han var en omogen 18 åring, dålig far, nej världens bästa, levde verkligen upp i rollen som blöjbytare med mera....
Här är bara några goda exempel som bör leda till att det i alla åldrar finns "goda" ursäkter till att inte skaffa barn, för ung, upptagen, ledig, gammal men i själva verket går det nog bra så länge man har det som krävs, och det har väl i och för sig inte alla, men många...
Har själv längtat efter barn de sista året men det har av en eller annan orsak inte legat rätt i tiden. Nu skall vi försöka lite längre fram i vår och jag längtar så jag vet inte hur jag skall vri mig för att få tiden att gå fort tills dess. Jag tycker det är så mysigt att läsa här om er graviditet, fast det är ju inteså att jag längtar mindre då förståss?! Jag är 21 år så jag hoppas på att bli ung mamma. Jag tycker att man skall skaffa barn när man själv känner att det är rätt, åldern spelar ingen som helst roll. Jag tror det finns för och nackdelar oavsett åldern. Det jag tycker är viktigt äratt man känner för att ge upp så mycket av sin tid och att man har råd att försörja barnet. Lycka till Tina och Sandman!!
Hejsan!
Jag tycker att man skall skaffa barn när man känner sig redo, om det är vid 16 eller vid 40 så tycker jag att det är upp till varo en.Bli färdig ,med skola eller jobba lite först, är tips från mig som har 3 barn. Dom kostar och tar väldigt mycket tid, missförstå mig inte jag ÄLSKAR mina tre killar skulle inte vilja vara utan dom.Jag var 23 år när jag blev gravid med min första.Lagom tyckte jag då, men lite tidigt tycker jag nu.Men fördelen är ju att jag är relativt ung nu och min minsta är 2½.Så nu skall jag leva loppan..*ler*..
Är lite avundsjuk på er Tina och Sandman, ni har en underbar tid framför er. Har blivit nostalgisk sedan jag kommit hit och läst om er. Känner igen så mycket av det som ni berättar.
Lycka till
måste bara öppna mitt inlägg med att säga att gravida kvinnor är vandrande erotik, upphetsande till den milda grad att jag kan tänka mig att skaffa barn med min flickvän mest av den anledningen. Kalla mig gärna sjuk men jag tänder stenhårt på stor uppspända mamma-magar.....aoooooohhhh Lyllos dig SANDMAN, som får ta del av den gåvan.....-
Hmm har kikat till och från på den här sajten i några år nu.
Gillar den skarpt pga av dess öppenhet och lite sarkasm mot en del personer som skriver inlägg.
Den här kommentaren är främst riktad till "sandman" och hans flickvän och att ni exponerar ert liv som ni gör som exhibitionister är för mig och min flickvän totalt no - ne - nej.
Nästan så man tänker på "big brother", "Villa medusa", "baren" m.fl.
Men som jag ibland säger
"alla är vi olika"
Jag skulle aldrig exponera mig på nätet in på djupet, det privata.
Det är nästan som att titta på en 2 timmar lång film som "nisse" filmat, objektet är ett litet barn som sover!
Nej gå tillbaka till det lite hemliga, det lite roliga med en sajt.
Behåll det fina för er själva men visa det relevanta och det roliga.
Jag har varit tillsammans med min pojkvän nu i snart 3 år, och när vi hade varit tillsammans i 1½ år så vart jag gravid för att jag ville det. Då var jag 16 och skulle ha varit 17 då jag födde. det kändes jättebra för mig, det var verkligen det jag ville. jag har alltid var stark och tagit egna beslut, men idag märker jag hur påverkad man ändå blir. Alla sa åt mig då, att det var fel, jag var för ung, mm. Och jag kunde argumentera emot allt som sas, men inte min pojkvän..Han ville verkligen inte ha barnet och jag var tvungen att göra en abort, emot min vilja faktiskt. Det får jag skylla mig själv för. Idag är jag 18½..exakt på dagen faktiskt..och jag ångrar min abort, och jag vill fortfarande ha barn. Nu tänker jag ignorera alla andra och jag är säker på att det aldrig kan bli fel att skaffa barn om det känns rätt för en själv. Om min dotter kmmer till mig när hon är 16 och säger "mamma jag är gravid, och jag vill verklige ha det här barnet.." då tänker jag stötta henne. Hade nån stöttat mig, så hade jag varit en lycklig moder nu. Visst jag kan göra saker som jag kanske inte hade kunnat om jag behållt det, men under varje rolig sak, så finns det där, gnager..jag tänker på det jämt. p-pillret är svårt att svälja varje kväll. Min pojkvän vet om det här, han vet t o m om att pga av det här så har jag börjat känna mig dragen till döden. Han har sagt att han ska tänka på det här med att skaffa barn, men troligen kimmer han inte att vilja som alltid. Vad ska jag göra då?...Finns det något jag kan säga till honom??
Min tid är nu..men tydligen inte hans..
Saknar mitt barn.-
