kanske var det en viskning
som bara dina tankar kan höra

kanske var du precis på väg
att berätta allt eller inget

kanske tappade du andan
precis när du skulle avslöja
allt du ville, allt du kände

kanske snubblade ditt hjärta
och tappade den röda tråden
tråden som kunde läka allt
och sy ihop öppna sår

kanske var den utlagd
efter dina fötter som ett spår
spår av vita små stenar

spåret som leder tillbaka
hem till värmen
hem till omfamningen
tillbaka till framtiden

kanske vinden blåste så hårt
så tråden försvann
kanske rullade du upp den
runt ditt lillfinger

kanske rycktes den bort
bort från under mina fötter
och trasslade in sig
i mina tårar

kanske hade man kunnat reda ut
nystanet av sorgegarn och känslobarn
kanske hade man kunnat hitta stigen
med stenar som lyser i mörkret

kanske solen gick ned
ned för fort så jag inte hann se
att där aldrig fanns någon tråd
och att stenarna var sorg och ilska

frusna till is